Ja idag har det gått sex dagar sen min Gastric Bypass operation.
Jag hade riktig dödsångest dagen innan.
Alla möjliga tankar svävade förbi på näthinnan.
Vad som skulle hända med mina barn om jag dog.
Att jag inte sagt till alla jag älskar att jag gör just det.
Skickade en del ångestladdade sms och var riktigt rädd.
När dagen var inne så skjutsade Hogge min låtsaspappa in mig med bil en timme innan jag skulle vara på plats.
Klockan sju skulle jag befinna mig på avd.14 på Södertälje sjukhus.
Mamma var med barnen så ingen kunde följa med.
Fördrev tiden genom att prata med min syster Elin som var tidig på sitt jobb.
Sen gick jag upp till avdelningen och fick visa min legitimation sen sitta ner och vänta ytterligare.
Men när det väl var min tur så gick det snabbt.
De frågade om jag duschat mig och tvättat kroppen med Descutansvamp/lösning och om jag ade med mig stödstrumporna i en i obruten förpackning.
Om jag tagit tabletterna som jag blivit ordinerad och så fick jag kläder att byta om till.
Ett vitt nattlinne och sjukhustrosor sen mina snygga stödstrumpor och ett par vita sjukhusstrumpor över så jag inte skulle frysa.
Sen fick jag lägga mig i sängen så rullade dom ner mig till op-salen för jag var först ut.
Nervositeten låtsade lite.
Dom satte en nål i handen på mig där narkosen skulle i. Och öven en i armvecket för glukoslösning.
Jag fick träffa Narkosläkarna och sköterskor som fixade och donade och flytta över mig själv på en brits som var formad som en människa med särade ben och plattor vid fötterna som stöd.
Där frågade sköteraskan om hon fick spänna fast mina ben eller om jag ville att det skulle vänta tills efter jag blivit sövd.
Jag sa att det gick bra. Har inga större problem att spännas fast i benen och känner ingen panik över det.
Så sagt och gjort.
Sen så sa narkosläkaren att nu får du andas luft i en mask här så kommer vi räkna neråt. Du kommer kanske känna dig snurrig i någon sekund sen kommer du få sova gott.
Godnatt...
Det gick på vad som kändes som två-tre sekunder sen sov jag gott.
Och när jag vaknade så låg jag tillbax i min andra säng nerbäddad.
Det första jag tänkte var.
Jag lever !
Jag lever faktiskt !!!!
Sen såg en sköterska att jag vaknat och hon kom fram.
Jag minns inte hennes namn trots att hon presenterade sig.
Hon var supergullig och baddade runt munnen med olja för jag var så torr.
Som en öken.
Och ja det var äckligt. Men det som var äckligt var att det smakade chips.
Då gick det verkligen upp för mig vad mycket fett det är i chips.
Sen baddade hon med vatten också för jag bad henne.
Jag fick inte dricka något.
Och hon fyllde på mer dropp.
Men munnen var superduper torr.
Min op började 07.40.
Och klockan 16.00 var jag uppe på avdelningen igen.
Jag fick smärtstillande kontinuerligt och sov mesta delen av tiden ända fram till morgonen.
Lullig av morfin och allt annat som fanns i min kropp.
Och väldigt väldigt illamående.
Men det gick över när morfinet gick ur kroppen.
Första timmarna på op så blev jag beordrad att dricka vatten.
Med tesked.
Och det gick knappt.
Men munnen var så torr.
Dagen efter blev det värre.
Mycket värre.
Den stora ätar dagen.
Jag skulle få i mig 1,5 liter vätska i form av yoghurt,fil,kelda soppor och sen vatten på det.
Det gick inte.
Jag kämpade från klockan sex på morgonen till klockan 23 på natten. Jag fick i mig 1 liter allt som allt.
Och då var jag kräkmätt precis hela dagen.
Idag sex dagar efter så kan jag säga att jag mått illa varje dag och att få i sig soppa eller näringsdryck som jag vart ordinerad av läkaren går bara inte.
Har inte fått i mig det jag ska.
Så idag egentligen en dag för tidigt så började jag med pure för att få i mig någon näring.
Till frukost/lunch åt jag : 2 dl laktosfri yoghurt.
Till middag:Lös pulvermos blandat med passerade fiskbullar i dillsås.
Och till kvällsmål:en barnmatsburk för 6 månaders bebisar
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar