Med oss.
Eller jo jag vet men jag vet också vad min själ vill.
Jag vill ha flera barn.
På riktigt ett till barn.
Inte just precis nu.
För nu är det ju op som gäller.
Och mina barn som redan finns.
Och dina barn med.
Men jag är inte färdig.
Min kropp är inte färdig.
Vet inte om det har något med karma att göra.
Vet inte vad det bottnar i men jag vill.
Och jag tror inte du är där.
Jag vet att du inte är där.
Innerst inne så hoppas du nog att min längtan inte skulle finnas eller
att den ska gå över.
Men det skriker högre och högre i mig:
NEJ ! Du är inte färdig !
Och du har sagt det själv.
Du är klar med barn.
Du vill att dom ska bli stora och att livet ska flyta på.
Jag respekterar givetvis det.
Men jag skulle alltid vara ledsen om jag inte fick.
Jag känner att det finns en själ som väntar på att få finnas.
Som redan har valt mig någonstans.
Kanske har jag fel.
Kanske är det min längtan som är så stark.
Men jag vet att änglarna har en plan.
Vad den är har ingen aning om men jag litar på den.
Varför skulle min längtan annars vara så stark?
Varför skulle dessa känslor finnas om det inte ska lära mig någonting?
Och jag vill inte bromsa dig.
Vill inte förstöra dina drömmar.
Vet att du har många.
Kompromissa inte med dig själv fina.
Vad vill ditt hjärta?
Jag vet precis som du att platsen vi är på är precis där vi är menade att vara.
Och vi ska inte försöka öppna dörrar som är stängda.
Vi ska gå igenom dom som redan är öppna.
Släppa taget och ha tillit.
Vilken väg tar dig närmast your life purpose?
Frågan har jag fått. Och jag vet inte...
Jag vill inte göra dig besviken och jag vill inte svika mig själv.
Du vet allt om mig.
Jag vet allt om dig.
Men det blir kaos när vi ses.
Det får inte bli kaos.
Rädd för kaos.
Den dörren är stängd för mig.
Vill inte öppna den igen.
När vi sågs så gick det upp för mig att någonstans så känns du inte klar med ditt.
Med "skiljsmässa". Med det som du lever i.
Ska du bo där så behöver du börja om HELT.
Du måste rensa och slänga ALLT som inte tar dig och barnen frammåt.
Precis som om du skulle flytta men ni bor kvar.
För ditt yttre kaos speglar sig i ditt inre.
Och du mår skit för hur det är.Men orken har tagit slut. Jag kan hjälpa dig om du vill.
Men du måste göra mest.
För varje grej så lägger du ett bekymmer bakom dig och befrielsen man känner när man är färdig är
omätbar.
Jag älskar dig.
Så vad säger du?
Snälla bli inte arg.
När du gör detta så kommer alla problem lösa sig ett efter ett runt omkring. Som ringar på vattnet.
Det är inte omöjligt.
Det bara känns som det först.
Jag tog mig över bergen på vägen till mitt nu.
Och friden är underbar.
Blev många tankar på pränt.
Menar inte att trampa dig på tårna.
Du vet ju att jag kommer från samma kaos.
Vill bara rycka upp dig från ditt.
*Kramar om*
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar