Idag skiner solen på ännu ej fallna löv mellan trädens grenar.
Det har hunnit bli oktober.
Det som varit dröjs inte längre kvar.
Men stillats har ej tanken.
Vad vill jag?
Jag ryckte upp rötterna, lämnade skvallret och allt bakom mig.
Nu står jag här med barnen i värld vi inte sett.
En värld vi tillsammans ska skapa.
Känslan och tomrummet som lämnats kvar när jag skalat bort lager efter lager för att släppa mig själv fri.
Vem är jag här i min nakenhet?
Vad har jag hela tiden stängt inne under alla lager på lager?
En fråga så befriande för en konstnär och artist som mig
då det var länge sedan jag fick måla mig själv på
en vit canvas.
Ett nytt kapitel.
Vi har fått en ny chans och vi landar mjukt bland lönnlöv.
Vi är trygga här.
Ingen kan någonsin kväva oss mer.
Här finns det plats för oss alla i öppna armar.
Jag vill aldrig härifrån.
<3
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar