Varför....

Ska min inre röst alltid vara så förbannat hård och dömmande?
Varför kan inte mina tankar lyfta mig vissa dagar?
Vad får mitt ego jag ut av att trycka ner mig själv?
Det känns som att karma slagit till i mitt liv.
Något jag dömt någon annan för i mitt liv har nu hänt mig.
Men det är inget som inte går att fixa.
Men det har blivit en stor grej i mitt huvud...
Egots tankar svävar runt som svart ludd på en ren lins.
Vet inte hur jag ska ta mig över hindret. Bara att jag ska det.
På något sätt.
Samtidigt så kan jag inte sluta tänka : Blir det så här för att det inte är rätt väg ?
Eller testar du mig gud ?


Har glada nyheter också.
Jag vägde mig i morse. Med dubbla byxor och tröjor innan jag gick ut och lämnade Luna.
Jag vägde 98 kg.
Tvåsiffrigt !!!!!
Kan inte fatta. Minns inte när det var sist.
Men det var väldigt väldigt länge sedan <3 <3 <3

Saknar Anne. Att berätta om allt och inget och att höra hur hon har det.
Gå ut och sjunga karaoke.
Dricka vin och bara vara.
Önskar vi kunde setts redan i helgen.
Men har inga pengar att åka med.
Men blir tids nog. Det vet jag...

Idag ska jag tillåta mig själv att vara i varje känsla som dyker upp.
Att känna på nuet <3