torsdag 3 januari 2013

Har kommit fram till att...

jag gillar värmländska. 
Har aldrig känt någon som pratar det förut.
Men jag gillart... ;)
När man minst anar det.
När man säger att nu ska jag bara vara jag med hjärtat.
Då händer det.
Som att det skulle vara hjärtats signal.
Liksom jag är klar nu.
Klart du inte ska vara ensam mer.
Det finns någon som väntar på dig.
Ni kommer från samma plats i himmelen.
Det är tid nu...


Jag är nyfiken på dig...
Jag gillar hur du får mig att känna fast vi aldrig ens har setts.
Men jag vet att vi kommer det...
Jag gillar din röst...den gör mig till fjorton igen...





Inga kommentarer:

Skicka en kommentar