Känner...

att jag jag inte orkar med något ältande om saker just nu.
Jag hör vad du säger och jag förstår.
Men det är så det är just nu.
Jag kan inte bestämma vad andra ska tycka och tänka.
Precis som du får tycka som du gör.
Och jag har inga "fina" vänninor, 
Dom är varken högavlönade eller snoffsiga. 
Dom har sina åsikter efter saker som har hänt  och alla tjaffs och det som varit.
Och jag förstår det också.
Dom bryr sig om mig.
Allting har en mening.
Nog om det nu.
Jag är jätte ledsen om det är mycket som händer dig runt omkring.
Men lite besviken att du inte kan skicka sms eller ringa då.
Jag har inte sagt eller gjort något dömande mot dig och det som händer dig.
Jag har försökt visa att jag bryr mig och att jag tror på dig.
Det är det jag kan göra nu när vi bor här borta.
Jag kan inte komma över.
Och jag kan inte läsa dina tankar.
Inte på så sätt.
Jag har mycket här som händer också.
Inte mycket negativt. Men mycket att tänka på.
Jag måste vara totalt fokuserad på min viktnedgång för att klara detta nu.
Och jag känner mig totalt pepp idag.
Igår var en värre dag.
Lördagsgodis och allt annat som barnen mumsade på fick mig att tappa focus ett tag.
Och suget var hemskt ! 
Går jag inte ner så får jag inte göra min op. 
Pratade med två tjejer som gjort sin op där och de sa att läkaren verkligen är så hård som han utger sig för att vara.
Men att han är en utmärkt kirurg och doktor.
Och den ena tjejen nådde sin målvikt idag.
Det gav mig hopp.
Och de var så snälla i sina kommentarer.

Jag ser fram emot när jag sakta men säkert får börja äta mat igen.
Och imorgon ska jag ta mina sista pengar och försöka ta mig till någon vårdcentral för provtagning.
Hoppas dom tar emot mig. 

Känner mig glad idag att det är så nära.
Men samtidigt nervös.
Samtidigt rädd.
Men mest glad...
Om tio dagar föds jag på nytt...