Trött...

Sitter och tittar på spårlöst.
Gråter varje gång jag ser att personen får träffa sin förälder.
Varje gång föräldern vill träffa sitt barn.
Varje gång en människa hittar hem. <3

Kvällen här vart bra.
Hittade till Hilmas klasskompis där det var Halloweenfest idag.
Hon gick som snövit och kände sig så vacker min lilla prinsessa.
Klippte mina småtjejer idag.
Luna kan äntligen ha page.
Så himla söt. Hilma med.
När jag hämtade henne från kalaset vid 7-tiden så njöt jag av att gå ut i mörkret. Och tystnaden.
Det finns inga bilar som låter. Endast skenet från några enstaka fönster i villorna. och gatulyktorna.
Så rofyllt. Härligt.
Ska försöka komma ut på prommenader på kvällarna.
Har tid när dom är i skolan och på dagis.
Men behöver mörkret.
Kände hur skönt det var.
På dagarna ska jag gå ner till skäret och strosa.
Ja när tillfälle ges iallfall.

Jag har läst det du skriver och jag hör vad du säger.
Finner inga ord som formulerar mitt inre så jag ska sova på det.
Är för trött för att tänka klart. Och ont i huvudet.

Kramar om.