Så har du då sagt det tillslut.
Du tycker om mig.MIG.På ett sätt som jag vetat hela tiden.
Minns du när du sa: träng inte in mig i ett hörn igen ?
Jag gjorde aldrig det.
Du satte dig själv i det hörnet så länge.
Synd att det dröjde så länge.
Synd att hjärtan inte alltid förstår.
Tack universum för att all kärlek som någonsin har delats på jorden finns kvar.
Tack för att orden inte längre stängdes in mer.
Nu tänker jag lika mycket som du...
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar