Ska det verkligen vara så ?
Barnen är sjuka . Pigga men inte tillräckligt pigga för att gå på dagis och bli ännu mer sjuka .
Jag ska vara på arbetsförmedlingen klockan 10 på ett inskrivnings-samtal .
Lingonvecka med allt vad det innebär och ALLT bara tar emot .
Jag vill inte ens gå ut !
Så här ser mitt liv ut .
Jag har begränsningar . Jag klarar inte av när det är för många moment .
Nu är momenten dessa :
Fixa och klä på barn . (som inte vill kläs på)
Hitta alla kläder som dom ska ha . Som jag vet vart jag lagt men som inte ligger kvar efter att barnen vart vakna tio minuter på morgonen .
Fixa mig .
Ta mig ut i snö o kallt .
Lämna en till förskolan .
Inte den andra . (Som vart sjuk mer än varannan vecka sen hon började förskolan )
Förklara för personalen att hon är sjuk . IGEN .
Ta mig till bussen i snöande väder . Byta till tåg i Tumba .
Gå in på arbetsförmedlingen och ha mitt möte . Utan papper . Som man prompt skulle ha med sig och redovisa .= Betyg ,referenser från fd arbetsplatser osv .
Och jag klarar knappt att fylla i en komihåg lista som denna .
Dessutom har jag från dag ett sagt att jag vill plugga och jag vill prata med någon som kan hjälpa mig med detta då jag inte ens förstår hur jag ska söka in .
Och ingen tar mig på allvar .
The story of my life .
Det är inte första gången jag ringer till förskolan och säger att vi blir hemma och sedan skiter i resten .
Och blir utskriven från a-kassan som slutresultat .
Jag behöver hjälp . Jag vet .
Men när man förklarar sitt problem och ändå inte får nån hjälp .
Då kommer man till en punkt där man skiter i det .
Mina barn behöver kurera sig .
Vi blir hemma . <3<3<3
Änglar ! Jag kallar på er nu . Jag behöver er hjälp ! Hitta en väg ! <3<3<3
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar