Livet blir som man tänker sägs det...

Det är alltså inte läge att gå runt och vara bitter och sur på människor som gör allt för att förstöra ens liv.
Men vissa dagar faller jag bara in i det svarta och blir så himla frustrerad över att dom inte fattar bättre.Varför gör man ens så?
Kallar sig ens bästa vän och sen snackar så mycket skit det bara går om den.(mig i det här fallet)
Först håller med en och tröstar för att i nästa stund förvränga allt och baktala en.
Hur är människor funtade när dom är kapabla att göra en sån sak?
Och jag skulle skita i om det var snack hit och dit.Men att till och med väva in andras skitsnack i ens eget och sen anmäla någon och påstå att man älskar någon och gör det därför.Men att det måste va nå fel på en för att jag inte vill va med dig.
De sjukligt.Psykotiskt.Kalla det va fan du vill.
Men du behöver hjälp.
Jag hoppas att du hittar någon någongång som står ut med en sjuk människa som du.
För jag gjorde det aldrig och kommer aldrig göra.
På något sätt så verkar ju det ha vart nog .
Du skrev ett sms om att DU var den bästa för mig . Den BÄSTA för mina barn . Och att jag skulle inse det en dag .
DU kommer ALDRIG någonsin vara det bästa . EVER ! Och du har aldrig vart .
Och nu när jag fått detta ur mig så kommer du inte heller uppta plats i mina tankar och förpesta mina dagar.
Så tack för allt du lärt mig . . .